Ja så är det...

Mitt liv känns helt kaotiskt, upponervänt o huller om buller just nu...
Vet inte vart jag ska ta vägen, vart jag ska börja reda upp nystanet som trasslat sej... Om jag ska skratta lr gråta... om jag ska va vaken lr sova..you name it...
Det står still samtidigt som det flyter på runtomkring mej... jag står o ser på men kan inte röra mej... bussen åker bara förbi...
Svamligt.. jaa.. men det är så mitt liv känns just nu... Har tappat fotfästet nånstans på vägen känns det som...

Jag har en massa fina vänner omkring mej som säkert skulle göra allt för o hjälpa mej... Men jag vet ju inte vad jag behöver hjälp med.. allt o inget känns det som... Har dragit mej undan alla nu i några dagar.. känner att det är nåt jag behöver.. samla tankarna.. få ihop dom till ett... Än så länge har det inte funkat, kanske behöver några dagar till... vad vet jag.. ingenting just nu... Det är det som är så förvirrande...

Även när allt runtomkring mej är snurrigt brukar jag ändå ha en grund i mig själv... en styrka i allt det svaga.. men inte ens det har jag nu... O det är det som är så jävla förbannade jobbigt... Jag vet varken ut lr in...

Blev visst rätt rörigt det här inlägget... men så är det i min värld... o nu mer än vanligt...

Tjupp Tjupp